• Från en annan plats

2010-05-15T12:07:00.004+02:00

Man kan sakna Hallonbergen. Det är så. Människor flyttar och kommer att vara på andra platser. Man kan ha känt sig hemma i ett miljonprojektsområde.

2010-05-15T12:07:00.001+02:00

http://www.sundbyberg.se/kommunalservice/boochbygga/stadsplaneringochbyggprojekt/hallonbergenor/tidigareplanarbeterissnehallonbergenor.4.399bf7021276842b1ef80002000.html

2010-05-15T12:03:00.001+02:00

http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&nyhetstock=78

De e synd å klaga.

2009-08-26T12:59:00.002+02:00

Boende i Hallonbergen får en present! En sopåtervinningscentral till dem. Precis intill deras hem.

Plats vs person

2009-08-17T20:58:00.001+02:00

Är det någon som vill komma hit och hälsa på?

Sundby Park södra

2009-05-19T08:52:00.002+02:00

Mellan Gesällvägen och E18 finns en plats som verkar bortglömd. Jag har bott i Hallonbergen i fem år och under den tiden har platsen inte ändrats mycket. Så kan det ju vara. Men för den här platsen verkar det ha funnits planer att förändra och bygga. Kanske stannade arbetet av pga av IT-krisen runt 2003? Hur som helst ser platsen bortglömd eller snarare övergiven ut. Eller sorglig och stökig. En deprimerad plats.
Den har potential, ligger centralt och den är stor till ytan men den är ändå bara lämnad. Jag ställer frågan direkt, bryr sig stadsplanerarna/byggherrarna mindre om att ta hand om platsen för att den är granne med ett miljonprojektsområde i utkanten av kommunen?
Kanske är det något på gång för jag ser hur vissa kanter jämnas till och stenar placeras ut för att avgränsa de olika grusplanerna och det har ställts ner två fotbollsmål i en stor grop.
Övergivna platser brukar romantiseras och jag kan med mitt romantiska jag tänka att det är fint att det är en varkenellerplats, en plats i blivande. Och måste allt vara charmigt för att få finnas kvar? Men återigen, att något är övergivet betyder nog att folk skiter i det.
Jag passerar platsen nästan varje dag; till fots, med buss eller bil. Den senaste tiden har det blivit mer akut, känslan att det måste göras något här; höja upp platsen, markera den eller utsmycka den.
Jag misstänker att det finns planer för platsen men vet inte när det skulle kunna byggas eller asfalteras mm. Jag skulle vilja använda platsen, smycka ut den. Att göra något snabbt bara för att få det gjort och skapa ett utropstecken skulle vara bra. Och att arbeta med byggmaterial så som lastpallar presseningar eller vimplar eller (eftersom det finns mataffär i närheten) använda reklamskyltar(extraprisskyltar) i neon skulle kunna skapa en tydlig effekt på ytan.
Hallonbergen är en knutpunkt med t-bana, buss och genomfartsleder. Denna konstruktion skulle synas bra mot allt det gråa som finns i form av företagsbyggnader och vägar och betonghus.

"nej"

2009-04-21T19:56:00.003+02:00

Nu har vi glädjen att erbjuda dig lägenheten. Du är välkommen. Det är den som står först i tur som har företräde till lägenheten. Väljer den som står först i kön att tacka "Nej" kommer nummer två att erbjudas lägenheten och så vidare. Du måste svara på lägenhetserbjudandet.

......

2009-02-26T12:18:00.004+01:00

Kritor. Smulor på bordet. Grus på asfalten. Flygplan och moln och måne. Ingenting mer än det. Inga vilda hallon. Ingen tid. Inget mer.

Etiketter

2009-02-08T13:29:00.004+01:00

Denna blogg innehåller etiketterna Hallonbergen, existensialism, skriv samt saker man gör.

Det är bloggen.

Det hänger ihop, det kan kategoriseras, det skapar i inläggen.

Drömmen om dagboken.

2009-02-06T12:51:00.002+01:00

Det privata är politiskt.

Hålen var så svarta.

2009-01-27T10:20:00.009+01:00

Husen lika grå som himlen. Flygplanet det flög över moln. Kassörska som bara ja nej.
Bussarna körde förbi. Rökarna tog sig ett bloss. Permobilerna de körde, så nära hundarna och barnen.

2009-01-15T14:34:00.004+01:00

Man kan gå till Bromma flygplats, på kanske 50 minuter.

Det tar också 50 minuter att gå till Hagaparken från Hallonbergen.
Det tar drygt en timme att gå till Kungsholmen från Hallonbergen.

Till Rinkeby tar det 8 minuter med buss, eller 20 minuter att gå. Universitetet åt andra hållet ca 20 minuter med buss.

Sundbybergs kyrkogård ligger 5 minuter bort. Samma för kollonilotterna i Duvbo.

Solvalla borde ligga 15 minuter bort.

Det tar tio minuter att gå till t-banan, tio minuter i t-banan till Kista C. Man kommer sedan in direkt i centrum. Det är på samma sätt när man åker till Solna C.

Från lägenheten till entrén tar det en halv minut.

rissneleden den 9 januari 2009

2009-01-09T22:22:00.006+01:00

det är natt det är varmt maten i kylskåp det finns
vatten det spolas vatten och nytvättat och sömn i lakan

2009-01-03T14:23:00.001+01:00

huset.

vån 1: vet ej, en barnfamilj som röker.
vån 2: barnfamilj, vet ej – gubbe?
vån 3: barnfamilj, familj med kastratröst och/med tonåring och inneboende.
vån 4: vet ej, barnfamilj som bråkar
vån 5: vet ej, vet ej
vån 6: vet ej, vet ej, kvinna som röker i garaget?
vån 7: Många gastarbeiter: ryssar, några ungdomar
vån 8: man med pudel, barnfamilj med hövliga barn.

Att använda mitt arkiv.

2008-12-29T22:05:00.009+01:00

Jag har blivit "nedladdad" utan att få "betalt" för det. Jag har inte tänkt på sådant förrän nu. Tycker att det är trevligt om, som i det här fallet, skribenten i sina texter anger mina texter/idéer som källa när det är helt tydligt att det är så. Det är väl så man gör?
Jag tänker på sådana saker nu. Tänker; att man ska bara roffa åt sig och kalla det för sitt, antingen helt cluelesst eller mycket medvetet. Det är klart att man kan inte äga tankar och saker måste få flyga fritt: man samplar, använder open source, lånar osv. Men det finns ju former för detta eller hur? Kanske ska man känna sig smickrad men att helt plötsligt se sin text där omtuggad omformaterad kändes mycket märkligt. Jag får räkna till tio och sedan göra något; fortsätta skriva, forsätta med mina idéer, med vad jag ser.

Något.

2008-12-29T21:28:00.002+01:00

Den personen är okänd.

Det finns bara ett jag och ett barn.
Att skriva hon blir ett påhitt.

Hon prövar att skriva något om hon. Hon gick med barnet till lekplatsen. Barnet gick från gungan till klätterställningen till snurran till gungbrädan till sandlådan. Det var skymning.

Jag hittar på ett hon. Hon ett jag. En sådan skrift.

Det som händer efter. Efter lekplatsen. Att gå hem med barnet igen för det har blivit kallare ute.

Barn som går överallt.
Hon går runt som ett påhitt.

What are you doing right now?

2008-11-26T12:08:00.002+01:00

Jag lyssnar till snöskottartraktorer utanför. Jag hör hur de skottar snö utanför. Traktorer på cykelvägarna. Cykelvägsnätet och Pac man-traktorer. Det är nu vinter.

Fotot som var högst upp på bloggsidan förut:

2008-11-25T22:25:00.003+01:00

depp

2008-11-25T13:17:00.002+01:00

dag
elektricitet
passiv
poäng

2008-11-24T13:29:00.005+01:00

det var en gång. det var en människa. det var en stad. det var allt möjligt. det var inget. det var det det här. det var kanske ändå trots allt mer än så. det var en cykelväg och snö. det var den årstiden. det var många är sjuka. det var ute. det var inne. det var inne. det var inne. det var bara. det var allt men det var också mindre än allt. det var att vara hemma. det var ingen konst. det var. det var man gör så mycket man klarar av. det var en gång var det så. det var endast så. det var framför dator. det var från köket. det var i vardagsrummet. det var dra ner i sovrummet. det var till köket. det var faktiskt disk. det var blommor i vas från födelsedag. det var lukt från vita liljor. det var snöröjare nedanför balkong. det var snö och det var mer snö. det var.

Frihet

2008-11-12T09:36:00.003+01:00

I morgontidningen (där man hämtar intryck ifrån, yes, ja, nyheterna är upplevelsen av världen) står det om val, att man egentligen aldrig väljer, vi hinner inte med de riktiga valen för att vi är upptagna av småsaker, skriver journalisten. Vi vanliga människor är barn och politkerna är föräldrar och politikerna har överblicken, de kan presentera a och b som de enda alternativen att välja mellan, när det egentligen finns så många fler alternativ, ja c,d och e och osv. (Det går som vanligt att översätta ordet politiker med någon företagslogga och vanliga människor med konsumenter).

I förhållande till det här undrar jag hur man ska skriva, vad man ska skriva. Välja vad. Sig själv, andra, båda. Det går på tomgång, skrivandet, tänkandet. Jag skriver Hallonbergen hallonbergen hallonbergen - exotiserat, utfryst och uppgivet. Jag frågar mig själv om jag måste skriva om Hallonbergen för att jag har valt (valt) att lägga en bild på Hallonbergen överst på bloggen?

Att äga en sjuankopia.

2008-07-04T14:08:00.009+02:00

Ordet arbetarklass är i mitt huvud på ett förvirrat sätt, jag försöker närma mig det. Jag börjar med att Åsa Linderborg har fått Ivar Lo-priset 2008. Jag läste hennes debutroman "Mig äger ingen" och hans texter kom att finnas med under läsningen.

Jag förstår att hon fick priset, texterna rör sig kring livsmönster, strukturer som berättarjaget är inne i men ändå på något sätt har en utifrånblick på, eller har vågat ha en utifrånblick på. I hans texter finns också detta.

Deras uppväxtskildringar och mina frågor om dem, om alla och om mig. Och jag känner att jag vill skriva om mitt liv. Och jag ser att det Åsa och Ivar har upplevt har även jag och min familj upplevt; ja jag identifierar mig med det som berättas, med människorna, med människorna som vill saker, som vill ha en båt eller sommarstruga, fina möbler och fina kläder, med kropparna som vill saker men som blir utarbetade och väldigt trötta och orkar ingenting och som dör i sextioårsåldern med läderimitationskostym på sig.

Och jag tänker på språket, arbetarspråket, hur arbetarspråket (det skönlitterära) får vara. Åsas är så enkelt och rent, inte så experimentellt. Och jag tänker varför är det så, varför uppfattar jag det så?

Jag vill skriva att jag har arbetat hela veckan så jag orkar inte svara på frågorna. Och jag tänker att jag är för lat och för dum för att gå djupare in i det här.

Det bor människor här.

2008-06-30T12:29:00.009+02:00

Efter att ha varit på Lovön ett tag har jag vant mig vid ojämna trähus, grusvägar och stigar, åkrar och ängar, vatten och varma klippor och höns, katter och hundar och springande hästar.

-------------------------

När jag kom ut från tunnelbanan kändes allt hårt: bussarna och taxibilarna som svängde upp framför det bruna oorganiska centrumet, vidare mot Rissneleden; cykelvägens kanter, brons kanter, rabatternas kanter, husens kanter. Allt praktiskt kändes opraktiskt.

Sommarlov

2008-06-22T10:22:00.004+02:00

Hej!

Vi har rest iväg. Till Lovön. Ska var där i några veckor. Skönt! Nära stan men ändå lantligt.

Hej då!

PS 1: Det här känns som ett mail/vykort till någon man inte har kontakt med så ofta.
PS 2:Jag lånar en dator, det känns stressande. vet inte om det är bredband här ute.

blommande träd i hallonbergen

2008-06-21T18:11:00.001+02:00

våren 2006

2008-06-21T09:46:00.002+02:00

solnedgången igår. ljuset.

2008-06-20T12:23:00.003+02:00

packar i ordning för att åka iväg. går runt i tre rum med kök: 82 kvadrat. förrådet är inne i lägenheten. två toaletter och ett badrum. inglasad balkong. vi åker därifrån till midsommarfirande på söder. åker blåa linjen, 2:ans buss.

Lokalt?

2008-06-19T20:25:00.005+02:00

Hallonbergen håller på att bli en ensam ö i Sundbybergs stadsdelsarkipelag: BVC ska läggas ner här. Dåligt! Visst, man behöver inte ha BVC som granne, det går bra att gå en bit eller åka, det är egentligen mest attityden att skära ner på saker här i Hallonbergen, viktiga saker: skola och BVC. Liksom lämnat vind för våg. Som ett jobbigt barn som får skylla sig själv för sitt dåliga beteende. Jag fick reda på det här av en annan förälder: inte ens "riktig" information har skickats ut. BVC stängs i juli! Funderar på att protestera... funderar.

2008-06-18T08:52:00.003+02:00

Det var en skön kväll igår. En kompis från min gata och jag tog en promenad. Vi gick på cykelvägar och trottoarer, över parkeringar och under broar.

Nu är det morgon. Fönstret är öppet och jag hör vinden i trädkronorna. Jag hör hur någon går ut från porten, höga klackar och nyckelskrammel och ett halvsjungande dagisbarn.

Skuggor

2008-06-16T20:28:00.002+02:00

Avverkat

2008-06-16T20:05:00.003+02:00

En kille som också håller på och skriver sade en gång att "man kan inte skriva om tjejer som skär sig, det är redan gjort!". Ok vad kan man skriva om nu då? Inget i princip för: tjejer som skär sig - avverkat, emancipering - avverkat, mobbing - avverkat, segregation - avverkat, fattigdom - avverkat miljöförstöring - avverkat, invandrarpolitiken - avverkat etc, etc och etc. Problemet, det försvinner när man skrivit om det?

Jag vet inte hur jag ska skriva...

2008-06-15T14:08:00.003+02:00

om att bo här i miljonprogrammen. Vissa saker är bra och vissa är dåliga. Man försöker vara ärlig, utan att klaga för mycket eller låta som en försäljare.

Det är lätt att man börjar skriva om att det luktar avgaser i trappuppgången, eftersom garaget ligger under huset, att det börjar dra in i lägenheten på tredje våningen. Att folk står och röker överallt, i garaget, trappuppgången, hissen; att det känns som om man bor i grannens lägenhet för grannens rök kommer in, matlukt är väl ok, men rök, speciellt när man har ett litet barn...
Området ligger nära motorvägen.
De jättemånga gästarbetarna är jättetrevliga i hissen men när de har varit ute och supit krossar de jämt rutorna i entrén för att komma in, de är ju så många så alla kan inte ha nyckel. Och man tänker ibland på Lilja 4-forever, vad pågår i vissa lägenheter...? (Allt detta kan säkert uppstå i en lägenhet på finare adress.)

Samtidigt har vi en fin utsikt och en ny fin lekplats som vi går till nästan varje dag. Jag känner mig heller inte speciellt rädd för ”ligor” eller våldsamma personer. Området ligger rätt nära stan. Mm mm.

Men varför tycker jag fortfarande att det är jobbigt att säga att jag bor i Hallonbergen? Är man sedd som en looser bara för att man bor här? Jag tycker inte att jag är en.

Det är svårt att få bostad i Sthlm och jag har faktiskt förstahandskontrakt.

Men, vi har gjort det enkelt för oss, vi har köpt en nybyggd lägenhet som är klar om ett år. Jag tror inte det kommer att kännas lika jobbigt att säga var jag bor då. Typiskt vá?

Varför vill inte du bo där?

2008-06-15T13:47:00.003+02:00

Miljonprogramsområdena har låg status för att husen är trista. Det är möjligt att någon trendig tyckare tycker att de är coola, men jag tror inte att den personen bor i ett sådant.
Visst har jag tänkt att husen och dess läge kanske blir supertrendiga någongång. När städerna har blivit jättestora. Men jag tänker att husen åldras ju inte med tjusig patina, men man kanske tycker att materialen är sjyssta någongång i framtiden... Fast så långsiktigt är svårt att tänka.

Men samhället är inte starkare än sin svagaste länk.
Alla ska med, jag hoppas att det blir så någongång.

Hur som helst.

Det har skrivits mycket om miljonprogrammen.

2008-06-15T13:31:00.003+02:00

(Vad kan jag då tillföra? På denna enkla blogg?)

Själv har jag nyss läst något som någon har skrivit om saken: ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” av Pontus Herin. Första reaktionen innan jag knappt hade börjat läsa den var att jag blev irriterad och jag tänkte ännu en god man som ska exotisera detta ställe. När jag läst ut boken tyckte jag att den var ok, irritationen fanns kvar men trots allt bra att han skrev den; att han, med sin inne eller utebakgrund om man vill, försökte närma sig problemet med segregationen i landet.

Herin, född i Djursholm, flyttade med sin familj till Tensta. Efter två år valde de att flytta därifrån. I slutet av boken finns en sekvens där han lockar hem sin lille son från dagis (en från min föräldrargrupp jobbar förresten på detta dagis) med att de ska titta på någon ”Skrållan”-film och då frågar mamman bredvid vad Skrållan är för något, och just denna mamma kom inte från Sverige... Jaha vad tänker han då? Jo han tänker att det är jobbigt att hon inte vet vem Skrållan är, jobbigt att man måste förklara det mest ”grundläggande” i svensk barnkultur. Och det var bl a det som var anlednigen till att han ville flytta från Tensta igen; hans barn ska få växa upp i en miljö där alla vet vem Skrållan är...

Frågor från en nybörjare

2008-06-13T09:27:00.004+02:00

Vad är ett språk?

Vad har man för språk i en blogg?

Som nybörjare, som ovan publicist, undrar jag om jag får ett nytt språk när jag börjar blogga? Jag har mina funderingar, men väljer att låta frågan än så länge vara obesvarad.

Jag undrar mycket, om allt möjligt. På föreläsningar och seminarier tycker jag dock att det är läskigt att spontant ställa frågor, rösten känns så ensam i stora lokaler där sådant brukar äga rum. Trodde att den rädslan skulle försvinna med åldern.

Och hur länge är man nybörjare? Hur mycket måste man känna till om saker och ting innan man säger något om det? Det känns som det är ett stort ansvar att publicera, men om man bara tänker på att ta ansvar hela tiden vad blir då gjort?

Att vara naiv.

Det känns som om språket förändrar sig ju mer man(jag) skriver, här. Hur kan man följa med den förändringen?

Man kan vara ett lackmuspapper. Man kan inte vara ett lackmuspapper. Som.

?

2008-06-12T20:57:00.001+02:00

Vad tycker du?

Ett case i Hallonbergen.

2008-06-12T11:29:00.000+02:00

Idag har den där slamsugningsbilen varit här och sugit ut skit från de senaste fyrtio åren. En del hyresgäster är inte hemma så jag tvivlar på att alla lägenheter får ett sug och i slutändan kanske det var meningslöst, har inte märkt någon skillnad i hur det rinner i åtta-niovåningsrören. Det känns som om hela rasket måste bytas, STAMBYTAS ha ha!

Tolka (hur ska ett stambyte funka med så många lägenheter) och läs mer om detta här.
Kopierar direkt från Förvaltarens hemsida:

Hallonbergen
Byggår 1969–1972 och 1993–1994. Förvaltaren har 1 994 st lägenheter i Hallonbergen. Här finns buss och tunnelbana, butiker, restauranger, café, vårdcentral, apotek, sporthall, Förvaltarens Kundcentrum och huvudkontor.

Och lite informationsbonus:

Ungefärlig hyresnivå Hallonbergen:
Byggår 1969–1972 Byggår 1993–1994 kv Kompassen
1 rum och kök, 39 kvm 3 300 kr 1 rum och kök, 40 kvm 5 000 kr
2 rum och kök, 68 kvm 5 600 kr 2 rum och kök, 50 kvm 5 900 kr
3 rum och kök, 80 kvm 6 400 kr 3 rum och kök, 61 kvm 6 900 kr
4 rum och kök, 95 kvm 7 600 kr 4 rum och kök, 109 kvm 10 400 kr
5 rum och kök, 119 kvm 9 300 kr 5 rum och kök, 109 kvm 10 400 kr

Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Kanske ska man bara vara glad att man har en bostad. En tre:a i Hallonbergen.

Oklart.

2008-06-12T11:27:00.000+02:00

Det här inlägget skriver jag bara för att något neutralt skall ligga överst. Medan jag tänker på vad jag egentligen skall skriva.

Förbjuden musik.

2008-06-12T11:10:00.000+02:00

Hej!
Jag kan inte skriva med Crucified med Army of lovers i lurarna! Rytmen synkar inte med skrivandet. Trodde att den skulle vara bra. Upptempo, japp! Nu tänker jag så klart på religion, mest på ordet religion, men också på att göra sådan här musik, discokitsh(stavning?) med underliggande radikalt tema. Låten gick över i Dions låt Donna the Primadonna(underliggande radikalt tema). Min playlist! Fast jag måste nog byta eller stänga av, texten blir inte som jag tänkt mig. Och nu kommer Always on my mind med Elvis(underliggande radikalt tema).
Hej då!
Ps. Jag är ju en Indienörd egentligen (förment radikalt tema)Ds,

Funderar på att starta en blogg.

2008-06-12T10:55:00.001+02:00

Funderingarna på det började med att jag ville göra en barnbok.

Förra året fick jag barn. Och gillar man att skriva och rita och collagea mm, och ser man många snedvridna barnböcker antar jag att man börjar fundera på sådant.

Innan han kom hejjade jag inte på många här (vad beror det på et c), men nu träffar jag någon bekant nästan varje gång jag går ut. Det är mest föräldrar med sina barn. Vi är också några som träffas ofta och vi har blivit vänner. Och barnen tar varandras leksaker mm.
Boken skulle i alla fall handla om oss, barnvardag i Hallonbergen typ.

Jag är nog fortfarande intresserad av att göra en barnbok; jag vill berätta om vårt liv här, tror jag. Men hur ska den vara? Det är lätt hänt att man vill visa att man minnsann kan ha det bra i betongförorten: Alla vi barn i Hallonbergen typ. Och jag vet inte om den vinkeln är så intressant.

Men ur det här kom i alla fall tanken på en blogg, för att kunna skriva mer aktuellt, att skriva Nu (som Norén)! (Ganska Nu.)

Ska du lära dig någonting av det här?

2008-06-12T10:39:00.000+02:00

När jag läser bloggar känns det som, jag vet inte, att jag lär mig något, eller att jag blir underhållen eller får tips. Och det kan väl räcka så. Det är bra så. Folks historier och intressen intresserar mig.

Men själv jag kan inget (låter ordföljden vara så...). Nej jag kan tyvärr inte förmedla någon kunskap. Inte heller blir det, det skrivna, litteratur och inte heller journalistik, sådant kan jag inte heller. Och det är ju något man kan tänka sig att en blogg också skulle kunna erbjuda.

Det blir möjligtvis mina iakttagelser och basic känslor du kan få här, och ännu mera sådant.

Min sambo kan mycket om historia, datorer, politik och har ett öppet sinne för konst, eller va fan: han om någon borde blogga. Men han sade till mig att allt man gör på nätet finns kvar och man kanske häver ur sig åsikter nu som man inte står för sedan, sedan om tio år när man är påtänkt som boss i ett bossigt företag, eller va fan: man(jag) vill i alla fall säga något. Nu!

En blogg kan vara klagomur också.